Tankar vid Huldaportarna

ARTIKLAR	MIDRASH	GALILÉEN - JESU HEMTRAKT	OM DARASH
VISIONERNAS STAD		DEN FÖRSTA FÖRSAMLINGEN	JUDEKRISTNA
JESU LIV & LÄRA		ARKEOLOGI & HISTORIA	JUDISK TRO

Utsikt från trappan

"Det där är den bästa utsikten i hela världen" kommenterar en amerikansk turist min placering på trappsteget framför Huldaportarna. Jag var inte sen att instämma.

De här trapporna, som är uthuggna direkt ur klippan, gick Jesus med stor sannolikhet i många gånger. Det är en av de ganska få platser där man i bokstavlig mening kan gå i Jesu fotspår - trappstegen som leder upp till Huldaportarna, som var templets stora ingång.

Där jag sitter på Ofelberget har jag parkettplats. Framför mig i sluttningen söderut ligger Davids stad. Det var det Jerusalem som David intog och gjorde till sin huvudstad.

- Några tiotal meter härifrån uppförde Salomo för 3.000 år sedan sitt palats med inredning av cederträ från Libanon.

- I sydspetsen av Davids stad utanför mitt synfält finns resterna av Siloadammen där Kidorn, Gehenna och Tyropeondalarna möts

- Rakt österut reser sig Olivberget som en ås överhöljd av gravar. Där ska Messias sätta sina fötter. Därifrån ska uppståndelsen utgå och fortplanta sig över jorden enligt judisk - och kristen - syn.

- Bakom mitt huvud reser sig en hög mur. Duvor flyger ideligen fram och tillbaka till små avsatser i muren. Tornfalkar som brukar häcka i muren kretsar framför och låter höra sina gälla skrik.

De nedre stenskiften i muren härstammar från Herodes den Stores tid. Han lät den ingå i den utökade tempelområdet. Muren var på den tiden ytterligare några meter hög. Plattformen som själva tempelbyggnaden var uppförd på var den största i sitt slag i antiken och motsvarar en yta på 24 fotbollsplaner.

Plattformen uppfördes runt Sionsberget. Där stod templet med det heliga som reste sig 50 meter upp i luften med sin vita marmorfasad. Guldtaket gnistrade i ögonen på varje besökare.

Psaltarens uttryck att "gå upp till Jerusalem" får en bokstavlig innebörd. Jerusalem ligger i stort sett högst i Judeens omgivningar. Och tempelplatsen är den naturliga centralpunkten i staden.

När jag sitter och funderar börjar historien andas.

Trappan får lätt liv. Fantasin sätts i rörelse när jag tänker på vilka fötter som kan ha trampat här.

- Pilgrimer på trötta ben som vandrat i dagar från Galileen för att vara med om Påsken i Jerusalem.

- Förnäma familjer från den stora judiska kolonin i Alexandria som kommit för att fira Pingst i den heliga staden.

- Den romerske affärsmannen som är på kort besök i den världsstaden och vill gå upp på tempelområdet så långt han fick komma. Där hedningarnas förgård slutade stod tydliga anslag som talade om att överträdelse medförde döden.

- Här passerade antagligen Josef och Maria när de skulle offra turturduvorna som ersättning för den förstfödda sonen Jesus (Lukas 2:22f ).

- Med snabba steg gick pilgrimen från Babel in i templet på sin enda pilgrimsfärd i livet och stöter ihop med jerusalemiten som regelbundet besökte Herrens hus.

Till Templet skulle man ha bråttom

När man däremot lämnar Helgedomen fick man inte ha bråttom.

-Här gick Jesus förbi med bestämda steg genom valven och trapporna upp till tempelområdet för att välta växlingskontoren som fanns inne i pelarhallen. Den protesten mot folkets andliga ledarna fick översteprästerna att koka av vrede.

- Den här vägen genom huvudingången till templet kom säkert lärjungarna många gånger för att mötas i Salomos pelargång.

Här kommer man verkligen nära bibeltexterna.

- Det var de här trappan Jesus syftade på i berättelsen om Farisén och Tullmannen i Lukas 18. Båda gick upp till templet för att bedja. De kom tillsammans med hundratals andra som besökte templet i gryningen eller vid tretiden på eftermiddagen då de dagliga offren förrättades. Farisén och Tullmannen ställde sig båda avskilt - men av skilda motiv

Ett sorl från bedjarna som samlas blandades med bräkandet av lammet som fördes upp på altaret för att offras. Uppe på det åtta meter höga brännofferaltaret kunde man skymta offerprästen när han slaktar djuret. Röken från det förbrända köttet blandades lite senare med dofter från rökelsealtaret.

Leviternas sång och basunstötarna får besökaren att påminnas om försoningen. Gud gav blodet åt altaret för att bringa försoning för folket (3 Mos 17,11). Det var det löftet som Tullmannen i liknelsen klamrade sig fast vid. "Gud var nådig mot mig syndare". Ordagrannt står det; "O Gud var min försonare för synden".

Gud ger förlåtelse genom offer. Tullmannen tog till sig Guds löfte om förlåtelse genom lammet som just offrades på altaret. Därför gick han ned för trappstegen hem igen rättfärdig - på grund av vad Gud gjort för honom. Farisén däremot var upptagen med sig själv i liknelsen och hur mycket bättre han genom Guds hjälp var än de övriga bedjarna. I sin egenrättfärdighet passerade han "mitt" trappsteg i liknelsen som det avskräckande exemplet till stor förvåning för alla som lyssnade till liknelsen. Men Jesus sa inte att han var avfällig.

Nya templet

Templen är borta. Av första templet som Salomos lät bygga finns inget kvar utom stenar i östra stödmuren som vetter ut mot Kidrondalen. Där kan man beundra murverket av hans projekt som är bevarat sedan tempel förstördes år 586 före Kristus.

Stenar från Serubbabels betydligt enklare återuppbyggda tempel kan man se i samma stödmur. Det var det tempel som Herodes utökade och byggde vidare på. Under 84 år byggdes det. Bara sex år fick det stå färdigt innan det mötte sin undergång år 70 efter Kristus.

Planerna att uppföra ett tredje tempel under kejsare Julianus regering i mitten av 300-talet grusades. Men givetvis finns de stenar kvar som en gång utgjorde templen. De har återanvänts och finns i olika byggnader. Samma stenar utgör idag Al Aqsamosken och Klippdomen. Detta är ett historiskt exempel på "återvinning".

I Nya Testamentet finns också tempel. Men de består av levande stenar. På samma sätt som templet var platsen för Guds närvaro under gamla förbundets tid, är Jesustroende Guds uppenbaraelseplats. Guds härlighet - Shekina - som uppfyllde templet och bodde i det allra heligaste bor nu i den troende genom den Helige Anden.

Offren har fått sin fullbordan i Jesus. Han är det slutgiltiga offret som alla offer i gamla förbundet pekar fram mot.

Messiastiden som kommer

Nu förbereder man igen i Jerusalem för det tredje templet. I ett tempelinstitut med utställningslokal kan man beskåda föremål som tillverkats efter noggranna studier i Bibeln och andra gamla skrifter för att de i detalj ska likna dem i andra templet.
Visionen är levande. Beredskapen finns att föremålen ska vara på plats när Messias kommer för att upprätta Jakobs fallna hydda. Hur templet ska kunna byggas spekulerar man inte i. Andra judar undrar över vad man ska ha ett nytt tempel till.
Men visionen och Messiaslängtan lever. Det kan man inte ta miste på. Jerusalem med tempeleplatsen är och förblir världens centrum.

Solen börjar bli för brännande nu där jag sitter. Jag lommar iväg och söker skuggan under ett valv eller träd upprymd över att andas bibelns värld - som dock blandas med avgaserna från bussarna utanför Dyngporten.

Göran Lennartsson

Jerusalem