Messiasriket |
Jesus förkunnade Guds rike enligt Mat 4:23. Att Riket kommit i andlig form (teologer talar om realiserad eskatologi) hör till evangelisationens kärna. Det är budskapet att människor genom tro kan bli frälsta här och nu. Det synliga riket Men Rikets synliga sida har inte varit lika tydlig i förkunnelsen under alla tider av kristendomens historia. Den otydligheten har också skapat en onödig distans till judiska samtida. En invändning judar haft är "Om nu Jesus är Messias, som ni kristna hävdar, var är då Riket? Hur har det gått med freden mellan nationerna?" Inte har saken gjorts lättare av det faktum att kristna regenter - och Kyrkan - ofta utövat svärdets makt.. Viktig del av förkunnelsen Tron på framtiden - att Jesus ska komma tillbaka för att upprätta Messias rike - är omistlig för kristen förkunnelse. Det hävdas om vår tid, att frimodigheten sviktar bland förkunnare när det gäller Jesu återkomst. Vad det beror på kan man fundera över. Spekulativ undervisning om de yttersta tingen, trötthet, känsla av att vara tillrätta i den här världen eller helt enkelt att man gett upp Bibelns syn för framtiden? Orsakerna kan säkert vara flera. Hur kan vi kan skapa trygghet och inspiration i att proklamera Jesu återkomst och Rikets upprättelse? Återupptäckten av hur de första generationernas kristna vision och övertygelse borde givetvis vara en hjälp. Vi får suga näring djupt från det rotsystem som gav substans åt förkunnelsen hos de första generationernas kristna. Helhetssyn Eskatologin (= läran om de yttersta tingen) rör församlingens hela existens. Nya Testamentet präglas av övertygelsen att Jesus uppfyller Skriften, likaså att Guds Rike är verksamt i nuet. Men det har alltid (redan under Nya testamentets tid) lurat en fara i tanken att allt redan kommit och att inget återstår av frälsningens konsekvenser. Sådana överdrifter har aldrig varit till hjälp för människor. Frälsningens alla aspekter ska en dag få fullt genomslag. Men det ska ske först när Jesus kommer tillbaka. Guds rike har två aspekter. Å ena sidan har det redan kommit och är verksamt genom Anden. Å andra sidan ska riket visa sin fulla kraft när Jesus kommer tillbaka. Jesus kommer för att upprätta det messianska rike som väldigt många judar i hans samtid väntade på. Att den förväntan inte var missriktad visar svaret Jesus själv ger lärjungarna på frågan om tiden var inne för Israels upprättelse. "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt (då han ska upprätta Israel som kungarike)" ( Apg 1:6). Svaret korrigerar inte förväntan - bara tidpunkten! Längtan efter Messias rike delade apostlarna med den överväldigande majoriteten av samtidens judar. Det är fel att hävda att judar hade samma förväntningar i alla detaljer. Men den allmänna uppfattningen var att
Balans Det finns också en annan risk för obalans, genom att förlägga så mycket av det kristna Hoppet till evigheten och Himlen, att det förtar tron på att Guds rike ska omdana den här världen. För apokalyptikern (den idéströmning under århundradena kring Jesu tid som på ett speciellt sysslade med de yttersta tingen) var frågan om Israels framtid och Rikets upprättande själva huvudfrågan. Historiens mål - det förverkligade Gudsriket - var det övergripande intresset för apokalyptikerna, men inte så mycket detaljerna som leder dit. Kanske har vi en hel del att lära av det, att inte låsa fast spekulativa detaljer på bekostnad av helheten: Visionen om att Jesus kommer med ett jordiskt Rike då rättvise och rättfärdighetsfrågorna ska lösas! Detta står givetvis inte emot att i nuet sträva efter samma mål, att s.a.s. föregripa det kommande riket. Men Riket kommer inte genom politiska processer utan genom ett gudomligt ingripande. I stora drag är detta vad de första generationernas kristna trodde:
De första kristna levde i spänningsfältet mellan å ena sidan de redan uppfyllda löftena i Skriften som tog sig uttryck i vardags upplevelser genom Anden, och å andra sidan förväntan att Jesus kommer tillbaka. Karismatisk kraft & tron på Riket Historien tycks visa att det råder ett paradoxalt samband mellan förlorad framtidsvision om det jordiska gudsriket, och avmattning av Andens närvaro och kraft i nuet. När den första kristna tidens karismatiska upplevelser mattades, tog uppfattningen vid att Guds riket endast var ett tillstånd i framtiden - Himlen som belöning för hård kamp. Om erfarenheten av Andens närvaro och kraft vardagen är vag, blir tron på att världen ska förvandlas av Gud till ett fredsrike också svag, Kristna författare och teologer under de första århundradena argumenterar samstämmigt i den mån de behandlar frågan, för ett jordiskt tusenårsrike. Uppenbarelsebokens löfte om att satans ska bindas (Upp 20:2-3) togs bokstavligt. Före kyrkofadern Origenes (ca 185-251) fanns det ingen känd kristen ledare som väckte tvivel om tusenårsriket. I textsamlingen De Apostoliska Fäderna är den uttryckligt företrädd av Barnabas och Papias, församlingsledare i Mindre Asien omkring 130 - 150 e Kr. Justinos Martyren (död 165) undervisar utifrån profettexter i Gamla Testamentet om ett jordiskt messiasrike och Jerusalems upprättelse. Iraeneus i Lyon (omkring 200) beskriver den messianska tiden som en kosmisk förnyelse med ett upprättat Israel, och Tertullianus i Nordafrika företräder läran om det jordiska tusenårsriket i likhet med väckelserörelsen Montanismen som bredde ut sig i Mindre Asien. För Origenes teologi fanns det däremot inget utrymme för ett materiellt Gudsrike. Han hyllade det osynliga andliga och föredrar en allegorisk och symbolisk tolkning av bibeltexten i stället för bokstavlig. Han avfärdar den eskatologiska förståelsen av riket till förmån för en andlig närvarande. Etablerad Kristenhet Förföljelsetider kunde ge näring och förnyad längtan efter att det messianska riket skulle bryta in. Men efter att kristendomen etablerar sig som politisk makt i Romarriket i början av fjärde århundradet mattas den eskatologiska förväntan. Nu ger sig också antijudiska tendenser bland Kyrkans män sig klart till känna, och de som förespråkar tusenårsriket anklagas för "judaiserande sympatier". Apollinaris i Antiochia är ett sådant exempel. Den betydelsefulle kyrkofadern Hieronymos (347-419/20) tar direkt avstånd från tusenårsriket, likaså Augustinos (354-430). Augustinos är den förste att avfärda ett framtida Guds Rike på jorden med motiveringen att Kyrkan är riket. Oavsett om Augustinos avser att Kyrkans hierarki eller den sanna troende församlingen identifieras med Riket, är det i den riktningen den medeltida katolska teologin formas. Med Augustinos förvisas den bokstavliga förståelsen av ett jordiskt rike av fred och rättvisa för alltid från katolsk teologi. I dess plats ställs Katolska Kyrkan - Kyrkan är Guds Rike heter det. Inför 2000 Vi kristna som närmar oss det 21 århundradet behöver förnyas i det som var de första kristna tidens självklara utgångspunkt - Jesus kommer snart för att upprätta Riket synligt på jorden! Det kan vara en hjälp för oss i förkunnelsen att veta att den läran var fast förankrad som ett arv från Jesus och judarna och att det bars vidare av första århundradenas kristna. Låt oss tillsammans med judarna återerövra tron på Guds Rikes seger över fördärvsmakterna. Ondskan kommer inte att avgå med slutsegern. Guds Rike ska realiseras på den här jorden! Göran Lennartsson
|
|
|
Copyright © - Darash - All rights reserved |
|
|
