Vittnesbörd av Sara Björksten
i Pingstkyrkan Tyresö den 9 januari 2000 …

 ... om sin väg till Gud 

En av mina bröder blev alkoholist. Det gick så långt att han tänkte ta livet av sig. Men vi kände till Strandgården och hjälpte honom att komma dit. Där blev han frälst och genom hans omvändelse blev mina två andra syskon jämte deras familjer också frälsta. Det var sammanlagt åtta personer, men jag gick en annan väg. Jag var rädd för vad mina arbetskamrater och grannar skulle tycka, om jag kom och talade om att jag blivit frälst.

Mina syskon började då be för mig liksom våra föräldrar hade gjort. Dom fick be i många år under vilka jag hann med att skilja mig och flytta ihop med en annan man. Vi hade bott ihop i 20 år, när det blev en djup kris och vi beslöt oss för att gå skilda vägar.

Tillvaron såg hopplös ut. Men så ringde min syster och frågade om jag ville följa med henne och hennes man till Hållandsgården. Nu hör det till saken, att jag i fyra års tid hade lidit av mycket svåra magbesvär, så jag visste inte om jag skulle kunna klara en så lång resa. Jag begärde betänketid under vilken jag bad Jesus hjälpa mig att klara resan. Sedan ringde jag min syster och sa att jag ville följa med. Resan som tog ca 8 timmar klarade jag utan besvär.

Dagen därpå frestade jag magen igen, då jag följde med upp på ett fjäll. På vägen dit pratade vi om mina problem. Jag var ledsen och när vi kom upp på fjälltoppen bad min syster och svåger för mig och där fick jag möta Gud och bli frälst.

Vi stannade på Hållandsgården i 17 dagar. Det var en underbar tid tillsammans med många kristna människor. Men sedan återstod hemfärden och där hemma väntade min sambo. Vi hade inte pratat med varandra på länge, så när jag kom hem bad jag honom att sätta sig ned för nu hade jag något att säga honom.

Jag talade om att jag blivit frälst och jag bad om förlåtelse för vad jag tidigare hade sagt och gjort. Han var sarkastisk och sa att han tyckte synd om mig. Men dagarna gick och han upptäckte att jag inte var samma människa som förut. Det gjorde honom nyfiken och vi började kunna tala med varandra. Han gjorde mig sällskap till kyrkan och det blev så att vi försonades. För att markera att allt det gamla skulle vara glömt så beslöt vi att gifta oss.

Vi vigdes i Pingstkyrkan Tyresö den 25 september 1999. Det var en lördag. På torsdagskvällen veckan därpå hade vi varit i kyrkan och gått och lagt oss i våra rum men kunde inte sova. Vi möttes ute i hallen och han sa att han inte mådde bra. På mitt förslag satte vi oss på hans säng och jag bad till Jesus. När jag slutade, sa han att han också ville be och han bad Jesus förlåta en gammal syndare och han blev frälst.

Den 9 januari år 2000 döptes vi och vi har fått ett nytt liv med många fina vänner i vår församling. Sedan jag blev frälst är jag helt botad från mina magbesvär.