Hillevi Persson berättar ...

 ... om erfarenheter som PMU/SIDA-ptaktikant i Bolivia. 

Man bad mig skriva några ord på denna hemsida, och nu ska det väl äntligen bli av. Jag heter Hillevi Persson och befinner mig just nu i Bolivia på ett internetcafé i staden Santa Cruz. I september sändes jag ut som praktikant genom PMU/SIDA och min församling, Tyresö Pingstkyrka, och har nu varit här i ca fem månader. Att vara PMU praktikant innebär att åka till ett annat land för att lära sig missionens arbete i detta land, att lära sig en del av landets kultur och språk och att sedan komma hem och inspirera andra för hjälparbete. Nu när jag sitter här för att försöka skriva något tar det nästan stopp. Ska jag försöka skriva en sammanfattning av det jag varit med om här? Nej det blir för svårt. Kanske kan jag berätta om hur annorlunda livet är här i jämförelse med Sverige, hur hästar och hundar går lösa på gatorna av sand eller hur tiden passerar mycket långsammare, att man har tid att vänta och stanna för att prata? Ska jag berätta om allt jag lärt mig, att hälsa i alla lägen, även på alla de man inte kommer ihåg att man kände eller att köpa mat genom fönstret på det fordon som man befinner sig i, istället för att gå ut till marknadsståndet? Eller ska jag ta det hela på spanska? Ja, kanske vore det bästa för att få den riktiga känslan, men med tanke på att det skulle finnas några som inte skulle förstå ska jag nog ändå ta det på svenska.

Just nu befinner vi oss i regnperioden. Det är sommar och oerhört varmt och fuktigt, trots detta är en av mina vänners favoritsysselsättning att bada bastu. Jag har inte riktigt förstått detta eftersom vi redan har en bastu utomhus. Jag tror dock att jag börjar vänja mig vid klimatet här, men inte bara det utan även människorna, maten och allt som i början fick mig att gapa stort. Mitt jobb har har varierat i arbetsuppgifter, jag har jobbat på dagis, undervisat i engelska, men mest har jag jobbat med min handledare som är socionom och jobbar på skolan Buenas Nuevas. Skolan är kristen startad av svenska pingstmissionärer. Alla missionärer har dock åkt hem och kommer bara vid speciella tillfällen för att hjälpa till med råd eller liknande. Jag bor i samma område som skolan. Denna förort till Santa Cruz byggdes för ca 20 år sedan när stadens flod svämmade över, och människorna som bodde där blev utan hus. I samma vända startades skolan Buenas Nuevas för att ge en möjlighet till utbildning. Många här är fattiga, gatorna är av sand och husen inte alltid så välbyggda.

Som jag skrev bor det inte längre några missionärer här, det vill säga; jag är ensam svensk här i området. Detta har nog varit både positivt och negativt. Det positiva har varit att jag har fått lära mig att prata spanska, eller snarare; jag har tvingats till att börja prata. I början var det tufft, de första dagarna kändes som veckor då jag mer eller mindre gick runt i min egen lilla värld och somnade tidigt, övermätt av alla nya intryck, men lärde mig gjorde jag. Det negativa har varit att jag ibland saknat någon med erfarenhet, någon som vet och som varit med förr. Men nu när jag ser tillbaka på det så här i efterhand, är jag glad att jag åkte själv. Jag har fått en oerhörd förmån att se livet i Bolivia från insidan. Under hela min tid här jag bott med bolivianare, jobbat med bolivianare och mina vänner som jag har fått är bolivianare. Jag har även fått se livet ur ett annat perspektiv, hur svårt det kan vara när man är fattig med något så enkelt som en förkylning eller att köpa lite skolmaterial, men även hur man uppskattar sånt som vi lätt glömmer i Sverige. Men samtidigt som mycket är annorlunda överraskas jag av att hitta människor i denna världsdel, som tänker likadant som jag, vänner som förstår och som vet vad man pratar om.

Varje dag kan man höra “jag tackar Gud för att jag får studera” eller “om Gud vill kan vi göra det eller det”. Gud är mer självklar här och man tar med honom som en del av livet. På bussarnas och lastbilarnas vindrutor kan det stå “Jesús te ama” – Jesus älskar dig, eller “Jesús es la salvación” – Jesus är räddningen. Här har jag fått lära mig att lita på Gud, så som människorna här sätter sitt hopp till honom. Även under de tillfällen jag har känt mig förtvivlad över människors situation här har jag kunnat sätta mitt hopp till det rike Gud har lovat ska komma. Att veta att man inte kan förändra hela världen på en gång, men att man kan göra det man kan.

Under hösten som gick gjorde vi tillsammans med Tyresö Pingstkyrka, en insamling till ett dagis i Santa Cruz, som arbetar under väldigt dåliga förhållanden. Snart kommer pengarna sättas i rullning för att förbättra situationen för barnen på detta dagis!

Om du vill veta mer kan du be Ingemar Österberg om min e-mail adress.

Vänliga hälsningar från

Hillevi