Reportage av Göran Skoog ...

… från möte med vänner i Ryska Karelen

Anteckningar från Karelenresan 2001-01-24-31

Det är torsdagsmorgon och jag vaknar efter en natt med lite sömn. Båten gungar fortfarande trots att vinden har avtagit. Det var inte lätt att sova när sjöhävningen blev ganska kraftig och bädden hela tiden for upp och ner och vågorna slog mot fören. Men nu närmade vi oss Helsingfors och snart var det dags att åka iland för att påbörja resan mot ryska Karelen.

Mina två reskamrater, Hanna och Fredrik , sov gott under resan mot ryska gränsen eftersom de inte sovit så mycket under natten. Vårt första mål var Vyborg, 6 mil innanför gränsen. Där skulle vi bara hälsa på våra vänner och lämna hälsningar från församlingen i Säffle, samt övernatta.

Pingstförsamlingen i Vyborg

Den gåva som vi fick förmedla var ett bönesvar för dem. De arbetar med en del humanitärt arbete, men deras stora önskan nu är att kunna komma igång med byggnationerna för att få bättre lokaler för söndagsskola och barnarbete.

Vi träffade diakonerna Kolja, Vasilij och broder Viktor. Tanja och Tola, deras pastor och hans fru, var till Moskva på en konferens över veckoslutet. Vi hade en fin kväll tillsammans med bröderna och fick rapporter om hur arbetet fortskred. De berättade om ett nyöppnat hem för narkomaner som deras förre pastor Vasilij, hade startat c:a 4 mil norr ut från Vyborg räknat.

Insatser för barnhälsovården  i Vyborg.

På fredagsmorgonen mötte vi förre chefsläkaren för barnsjukhuset i Vyborg. Han berättade att han inte längre är chefsläkare på barnsjukhuset, utan har lämnat över detta till en av sina medarbetare och är numera bara rådgivare åt henne.

För att kunna göra en bättre insats för samhället har han istället startat en organisation som han kallar: Fund of Children´s Revival of Helth, ”Healthy Childhood”. Genom den organisationen vill han arbeta med bl.a. ett vaccineringsprogram mot hepatit-B, influensor samt andra barnsjukdomar som undergräver barns hälsa. Han vill även se till att barnen får tillräckligt med vitaminer för att kunna få motståndskraft mot tuberkulos. Han vill här arbeta tillsammans med kristna organisationer och andra som är intresserade av att hjälpa barnen i området.

För att själv få sin inkomst har han startat ett företag som säljer naturmediciner och vitaminer. Här har han ett samarbete med flera ledande specialistdoktorer. Än så länge är bara två affärer igång, men han hoppas att detta skall växa.

Vi åkte sedan vidare till Sestrojetsk, Systerbäck på den tiden då gränsen mellan Sverige och Ryssland gick här. Här hälsade vi på hos ett par goda vänner, Jura och Inna, som tillsammans med sina flickor bor i ett av höghusen där. De hade restaurerat sin lägenhet och gjort den så fin. Nya moderna fönster och en ny trapp hade de satt in i etagelägenheten. Här övernattade vi innan vi fortsatte vår färd genom St. Petersburg och vidare upp mot Petrosavodsk och Kondopoga, en resa på 50 mil. Lite snö och frusen vägbana gjorde att vägarna var förhållandevis mycket bra. Därför kom vi fram redan vid 6-tiden på kvällen till pastorsfamiljen i Kondopoga.

Kondopoga:

De har just nu satsat mer på församlingsbyggandet än den humanitära insatsen. Det är många nya människor som kommer till församlingen och de måste tas om hand. Den hjälp som de får har de kanaliserat till sjukhuset som i sin tur delar ut kläder till de behövande. Även de sociala myndigheterna går till sjukhuset för att få hjälp, trots att de har sin egen organisation. Alla vet att det är församlingen som förmedlar denna hjälp.

Den allmänna situationen

Den allmänna situationen har förbättrats betydligt i Kondopoga. Alla som vill ha jobb kan nu få det, och som arbetar på pappersbruket har en mycket bra lön: 3 000 - 4 000:- rup./månad. (1 sek=2:40 rup.) Lärare och doktorer har fortfarande c:a 1.500:- - 2.000:- rup./mån. Lokalvårdare och andra arbetare på sjukhuset har fortfarande bara c:a 300:- rup./mån. Rent allmänt har standarden höjts och det är inte alls lika mycket akut behov av kläder och mat. De som har sämst betalt behöver hjälp. Denna situation är liknande i flera av Karelens städer som har fungerande fabriker som ger människor arbete. Men situationen är mycket sämre i andra städer och på landsbygden.

Under besöket så predikade jag i söndagens förmiddagsmöte och Hanna och Fredrik sjöng och spelade. Jag mötte även deras församlingsledare på söndagskvällen och fick där berätta om vår verksamhet och svara på en massa frågor om verksamhet och problemställningar. Församlingen önskar fortsätta kontakten med vår församling som en systerförsamling och hoppas att vi kan finna vägar att utveckla denna kontakt genom besök med mera. De kommer att fortsätta att be för oss och önskar att vi skall sända e-mail till dem om böneämnen som vi har, så kan deras förbönsgrupp bedja även för detta.

De har numera en liknande uppläggning av söndagarna som vi: kl.10.00 undervisning och kl.11.00 Gudstjänst. Pastorn har även börjat fördela arbetet i församlingen så att de nu har olika församlingsledare som har ansvar för olika områden.

Varma hälsningar

Jag fick en varm önskan med mig, att de önskade att vi snart skulle komma på besöka igen och då önskade de att fler från vår församling skulle komma med.

De sände många varma hälsningar till församlingen och alla andra i Tyresö

Petrosavodsk:

På måndagen styrde vi resan mot huvudstaden i Karelska republiken, Petrosavodsk. Här bor c:a 300.000 innevånare i en mycket vacker men sliten stad vid sjön Onegas strand.

Vi uppsökte chefsläkaren för tuberkulossjukvården i Karelen, Larisa Ivanovna Gvozdovskaja, och över lämnade ett par kartonger med sjukvårdskläder och lite sängkläder. Hon blev mycket tacksam för gåvorna och talade om att allt, även det lilla är mycket välkommet. Just nu fungerar det mesta något så när bra, även om de just nu ser en nedgång i hälsotillståndet för barnen. De arbetar oförtrutet med mycket knappa medel mot den alltjämt mycket allmänt förekommande tuberkulosen. Deras största problem för närvarande är att få alla smittbärare och bärare av sjukdomen under vård. De har inte råd att uppsöka läkare och få den medicin som de behöver, utan sprider i stället sjukdomen vidare. Dessa människor hör också till dem som inte har råd att köpa näringsrik mat som också är en förutsättning för att de skall bli friska. Ett 250-tal tuberkulospatienter vårdas på sanatorier men det räcker inte alls till alla dem som skulle behöva det.

Souajärvi:

Vi fortsatte vår resa under måndagen vidare 17 mil från Petrosavodsk till Souajärvi. Där deltog vi i en konferens för pastorer och cellgruppsledare. Den hade ett mycket bra innehåll och hade samlat ett 100-tal personer. Här fick vi tillfälle att möta pastorer från ett antal platser och samtala, svara på frågor och uppleva gemenskap. De allra flesta här är nykristna och bär på många frågor och har därför stort behov av undervisning och att få sitta ned och ställa sina frågor.

Hemresa

Tisdagseftermiddagen påbörjade vi vår 20 mil långa resa fram till gränsen. Eftersom jag visste att vägen ibland kunde vara nästan oframkomlig, blev det en glad överraskning för oss när den var i mycket bra skick. Så efter tre timmar stod vi vid gränsen i Värtsilä och kom ganska fort igenom tullen. Eftersom allt hade gått så bra och vi kommit till Finland i så god tid, tackade vi nej till en övernattning hos några vänner där, och bokade om färjan och fortsatte direkt med målet inställt mot Åbo. Efter några timmars sömn i bilen var det skönt att på morgonen få åka på färjan för en lugn och skön överfärd till det hemtama Stockholm.

Glöm inte att alla våra vänner i Karelen behöver dina förböner! De ber för oss!

Hälsningar Göran Skoog